Som uppvuxen i en mycket frikyrklig Pingstfamilj, har jag fått inpräntat att Skärtorsdag och fram till och med Påskaftons kväll är dagar fyllda av sorg, kamp och strid - För att sen på Påskdagens morgon fira att vår Vän och Frälsare Jesus besegrat ALLT, tom DÖDEN!!
Men hur påverkar detta mej idag, mitt i min kamp med Döden??
Kan samme Jesus, som levde och vandrade här för över 2000år sen, förstå och finnas för mej i mitt MÖRKER????
Är det sant, att Han finns vid min sida ALLA DAGAR - eller bara "Påskdagar"??
Mitt Getsemane, min Dödsångest, min Förvirring, mitt KAOS - får Jesus plats där?? Vill Han ens vara där??
Den jord Han vandrade på, är på många sätt inte samma jord som jag, många gånger, krälar mej fram på...!
Men, OM Han orkar vara min Vän så är frågan om JAG vågar LITA på Han - och släppa MIN kontroll till Honom???
Det finns en psalm, där en del av texten är "Jag skulle vilja våga tro...."
I min ungdom tyckte jag den psalmen var flummig - men genom Livets taggtrådsfyllda väg har den sången betytt mer och mer för mej..!!
Så, Jag skulle vilja våga TRO att Jesus stannar vid min sida, med sin KÄRLEK, även NU - mitt i min brottningskamp och förvirring och SKAM gentemot mitt funktionshinder, mitt självskade-missbruk och min längtan efter att vara den mamma fullt ut, som min älskade son behöver..!!
Min önskan med den här dagen är, att vetskapen att det kommer (?) en Påskdag, ska ge både MEJ och Alla mina andra medvandrare på den här planeten KRAFT, FRID, RO och till och med GLÄDJE!!