Till min Mamma!

Jag var ett efterlängtat,
men oväntat barn,

när du födde mej.

Du jobbade med barn

- de var ditt liv

Men du förstod dej aldrig

på mej...

Jag var inte som andra barn

(inte heller som min älskade lillebror ..)

Du försökte fostra mej,

som man gör med andra barn

Men, jag var Annorlunda!

Jag kände mej Annorlunda!
Jag VAR annorlunda!

Men, du min Mamma,

Du var som "alla andra"

Vi talade aldrig samma språk

Du och Jag

Mamma,

jag blev inte som Du önskade, försökte

och ville jag skulle bli

Din bild av mej hur jag var,
stämde inte med Verkligheten..
Men trots att Du aldrig förstod mej-
eller jag dej,
så har jag kämpat och gått framåt i Livet!
Det Viktigaste Du lärde mej -
det var att ALDRIG ge upp!!
Det gjorde Aldrig Du!!

Du kämpade in i det sista
Men den 11 januari för mer än tre år sen,
tog din kamp och strid slut

Idag tänker jag extra på dej mamma
Mina ord till Dej är :
Vila I Guds Frid,
lilla älskade mamma

Vila i FRID !!

Kommentera

Publiceras ej