Till min Mamma!
Jag var ett efterlängtat,
men oväntat barn,
när du födde mej.
Du jobbade med barn
- de var ditt liv
Men du förstod dej aldrig
på mej...
Jag var inte som andra barn
(inte heller som min älskade lillebror ..)
Du försökte fostra mej,
som man gör med andra barn
Men, jag var Annorlunda!
Jag kände mej Annorlunda!
Jag VAR annorlunda!
Men, du min Mamma,
Du var som "alla andra"
Vi talade aldrig samma språk
Du och Jag
Mamma,
jag blev inte som Du önskade, försökte
och ville jag skulle bli
Din bild av mej hur jag var,
stämde inte med Verkligheten..
Men trots att Du aldrig förstod mej-
eller jag dej,
så har jag kämpat och gått framåt i Livet!
Det Viktigaste Du lärde mej -
det var att ALDRIG ge upp!!
Det gjorde Aldrig Du!!
Du kämpade in i det sista
Men den 11 januari för mer än tre år sen,
tog din kamp och strid slut
Idag tänker jag extra på dej mamma
Mina ord till Dej är :
Vila I Guds Frid,
lilla älskade mamma
